Mellandagsrea-utflykt-till-Borlänge

Idag så bestämde familjen sig för att förflytta sig från hemmet(efter att ha spenderat alldeles för många dagar inomhus) och åka till Borlänge och handla lite på mellandagsrean.

Det var riktigt skönt att få röra sig lite utomhus då jag knappt har stuckit näsan utanför dörrkarmen de senaste dagarna. Mitt rum har förvandlats till en tv-spelshörna fylld av tekoppar som står lite varstans, apelsinskal, tomma chokladaskar och massa kuddar som jag inte har orkat flytta mig ifrån. En av orsakerna till att jag inte har velat fly mitt rum är att jag för några dagar sen hittade mitt gamla Final Fantasy X till PS2! Det är flera år sedan jag spelade det sist och den gången så klarade jag bara mig till en stor skalbagge-boss och sedan kom jag aldrig vidare. MEN NU klarade jag ÄNTLIGEN bossen och det var stora jubel i mitt rum när jag väl gjorde det! Så nu står min speltid på 37 timmar och jag kan inte sluta spela x)

Men iaf, dagens ärende:Mellandagsrea i Borlänge.



Påvägen till Borlänge körde vi in i ett moln av dimma och plötsligt kunde man knappt se 10 meter framför sig!
Dessutom så tvingade jag min lilla syster och mamma att lyssna på Yarmond Edison, men jag tror dom gillade det ändå. :P



Och jag köpte en tröja från H&M herravdelningen(igen). Tyckte knöppningen var lite fin, sådär på axeln.
Men jag sparar den stora shoppingen till då jag ska handla med Gwen nästa vecka.

Kupolen var fullt av folk som alla ville fynda böand reahögarna. Det som både jag och min syster la märke till(och irriterade oss på) var att det var ungefär lika mycket folk där som en fredags eftermiddag I Sthlm men att alla rör sig så frukansvärt långsamt! Som om alla ville gnida sig mot varandra i ultra-segt-fart-röra-sig-två-meter-i-timmen och försöker man höja hasigheten så går inte det då man hela tiden får en pensionär i vägen. Hmprf.

 




Såhär blir man efter några dagar inomhus. Inomhus-monster.





Förövrigt som jag måste komma ihåg:
*köpa nya strumpbyxor nästagång jag åker intill Mora(som ni ser är mina utnötta)
*komma ihåg min klipptid den 7:e Januari(håret växer alldeles för fort)

Granen står så grön och grann i stugan...

Idag så var det den stora "klä julgranen" dagen och jag och min lilla syster fick det stora uppdraget att pynta årets gran.
Liten, vildvuxen ,spretig och ganska ful, men det luktar gran och det känns äkta, och det är det som är huvudsaken.








The domherre of doom
>:D

Gääääääsp-rika-söndagar-tre-dagar-före-doppare-dan.




Det är sånna här vardagliga helger, kallblåa dagar, trista timmar som jag känner en viss saknad att gå i en stad.
Var som helst.
Vilken som helst.
Hur som helst.
Kanske Stockholm, kanske Göteborg, kanske Uppsala eller Falun. Någonstans med butiker och skivaffärer.

Har knappt vart utanför ytterdörren idag, inte igår för den delen heller så jag känner mig en aning instängd.
Men det är inte lätt att ta sig någonstans när det bara får en buss här ifrån under lör-sön och bara en returtbuss hem.

Efter jul då ska jag försöka ut och resa lite, kanske till Borlänge. Inte så långt borta men det får duga.
Men tills dess kommer jag nog mest ligga i min säng eller titta ut genom fönstret.

Och nu är det bara tre dagar kvar till jul. Jag önskar det kunde gå lite fortare.

Äntligen lov. Äntligen får man göra ingenting.

Så blev det tillsist jullov och skoltrötta elever får äntligen en chans att andas igen och känna att "allt kanske löser sig i alla fall, efter några veckors vila". Så efter skolan träffades ett sådant litet gäng och bytte julklappar med varandra och önskade varandra en "God Jul" och plötsligt kändes allt inte så svårt och jobbigt.
Som de otåliga och nyfikna människor vi i Orsagänget är så kunde vi(inte jag iaf) inte låta bli att tjuvöppna några av julklapparna vi gav till varandra.

Den fina tekannan+koppar fick jag av min bror Oscar som jag blev mycket glad för! Blocket, pennan och den glittrande saxen fick jag av Gwen. Av Linnéa fick jag sötaste doftljusen som ser ut som små muffins! Tack, jätte fina saker alltihop! :)
 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Det var otroligt skönt att komma hem och veta att jag kan vara uppe så länge jag behagar idag för det är tillåtet att sova imorgon. För mig blir det dessutom den första sovmorgonen på nästan två veckor så jag ska sova tills jag är helt utsövd.

Så hela kvällen har jag unnat mig själv med att göra absolut ingenting. La mig och läste en stund, fotade lite, målade lite, tittade på diverse intervjuer med musiker eller bara satt och tittade in i väggen. Jag är riktigt nöjd med det lilla jag gjorde, det behövde inte vara så storslaget.





Imorgon blir det stort julstädande av hela huset. Nu ska det bli fint här!




 

Rita rita rita...

Så har jag avslutat en teckning jag påbörjade igår. Jag är inte riktigt nöjd med slutresultatet(datorn förstörde även färgerna, de är mer mättade i verkligheten+att hennes uttryck och pose är platt och stelt) så jag har insett hur mycket jag har o lära innan jag kan säga att jag kan "måla". Så jag har redan börjat på en ny teckning och hoppas att den blir bättre.

 



Bror Oscar var snäll och lånade ut sina Promarkers till mig! Jag hoppas hoppas hoppas att jag kommer få egna i julklapp!
Så till teckningen använde jag:
*Tuschpenna 3.0 och 8.0 mm
*Promarkers
*Akvarell




Så har jag även druckit årets juls första glas julmust! Det var riktigt gott! :D



Förövrigt så har jag blivit riktigt dålig på att gå och lägga mig i tid. I vanliga fall brukar jag sova vid kl. 21.30 men de senaste veckorna har jag inte riktigt kunnat slappna av på kvällen så det blir att jag stannar framför datorn eller lyssnar på musik fast jag egentligen borde sova då jag oftast går upp 05.30 varje morgon.

Jag tror jag har skapat mig en dålig vana. Blurgh.


Aja, det är knappt 5 dagar kavr till det efterlängtade jullovet så då får jag föroppningsvis en riktig sovmorgon.
Godnatt nu!

På jobbet hittar man konsertdatum till Annika. Och krossade kroppsdelar.

Det är andra dagen på jobbet och jag sitter i ett holk-liknande skrymsle(knappt 4x3 kvadratmeter) och min uppgift är att säljaliftkort till turister och infödingar som önskar att bryta sina armar och ben i Grönklitts nerförsbackar. Idag verkar dock de flesta insett vilken fara det innebär att ta på sig slalompjäxorna, sätta sig i liften och, i princip falla ner för en ministup så det är ganska lugnt på försäljarfronten. (Egentligen är det ganska ironiskt att just jag säljer liftkort uppe i ett av Svergies största "skid-och-slalom-center" då jag själv aldrig åker utför och inte är särskilt förtjust i det heller.  Heh.
Men  är det nog bäst om en som inte gillar skidor som står i kortluckan som kan sköta försäljningen objektivt och utan att frestats att stjäla liftkort för eget bruk, eller nått.  xD  ) 

Men då ingen köpt någonting av mig på ca 1 timme så började jag slösurfa runt lite på jobbets uppkoppling och av en ren slump så gick jag in på Hello Saferides hemsida för o se om den hade uppdaterats sedan jag var inne där sist. Jag klickar på "shows" och till min stora glädje får jag se flera flera flera turnedatum. Plötsligt sprider sig en varm känsla genom hela kroppen och dte enda jag kan tänka på är "Jag måste se henne live".


Visst, jag såg henne för några år sedan(Arvikafestivalen 2006), men då hade jag bara lyssnat på ca 5 av hennes låtar och stod där bland alla hoppande popflickor/pojkar och intalde mig själv att "det låter bra och det här är väl något man borde se, eller?"
Men nu är jag verkligen taggad för att se henne live och att få sjunga med i alla de smärsama, fina, sorgliga, elaka, finhåriga, brutala, omsorgsfulla, absurda, okonstlade verken hon har skrivit och skulpterat ihop tillsammans med sin gitarr(och hennes band såklart).

Jag hoppas att det kan bli nästa års koncertupplevelse! :D


Det har desssutom kommit en ny video med låten "X Telling Me About The Loss Of Something Dear, At Age 16". Inte världens snyggaste men jag tyckte den var lite gullig.

Snö igen.






Jag vill bara säga att jag har mörkt hår och att det har snöat över en dm snö idag(igen). Imorgon ska jag sitta barnvakt åt bror Oscars småsyskon så nu får jag äntligen en chans o läsa en saga för någon :D

"Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter"






Igår gjorde jag det sista skriftliga provet innan det efterlängtade jullovet(två muntliga diskussionsprov kvar men det är få gånger som sådana test är svåra. Det är mycket enklare att använda stämbanden än att skriva).

Det slår mig att det snart har gått ett halvår sedan sommaren och jag kan inte låta bli att känna en viss panik, tiden tycks rusa förbi utan att vi har en chans att varken stanna eller fånga den. De tre senaste dagarna har jag knappt kännt att de har existerat, som om de aldrig har funnits. Det enda jag kunde uppfatta av dessa dagar var ett konstant "NU NU NU NU NU" där detta "NU" blev minuter som flög förbi och plötsligt blev ett helt dygn. Som om ett och samma senario spelades upp om och om igen men i olika miljöer. Åh det är svårt o förklara. Livet kändes som en stor bioskärm där jag inte kunde pausa filmen utan filmen bara rullade på i all evighet och jag kunde inte påverka handlingen utan fick tappert fortsätta låtsas att bioduken var min omvärld och att det jag uträttade var påriktigt fast jag vet att jag bara står i en stor biosalong ensam, medveten och utan valmöjligheter.


Jag tror det är denna känsla medelåldersmänniskor känner när de utsätts för livskriser och inser att de hittills inte uträttat något viktigt under sina liv och desperat försöker rädda situationen genom en resa till Thailand eller Kambodja.


Tur, jag har ju livet framför mig, men ibland kan jag inte låta bli o känna att de sekunderna jag försöker värdesätta inte har något värde alls. De är sekunder och de försvinner. Så har ännu en dag försvunnit ur våra liv och ännu en gång kunde vi inte behålla den.


Ibland känner jag att det skulle behövas en busskur där man kunde gå in, stänga dörren och sätta sig och ögonblicket man nuddar vid bänken stannar tiden utanför busskursväggarna. Där finns varken hunger, smärta eller stress, bara en chans för trötta och förvirrade människor att vila upp sig från världen och vinna tillbaka den tiden de förlorat eller slösat bort. De kan vara där i månader om de vill, världen utanför väntar på dom. När de väl känner att de är redo att fortsätta med livet är det bara att öppna dörren och så går tiden som om ingenting hänt.



Jag är trött och borde sova. I en busskur. Eller i min säng.

Foto-Emma

Idag så hjälpte jag Emma att ta lite foton på henne. Det var vintrigt och fint ute, sådär kristallklart och genomskillningt.
Och Emma blev söt.










Japp, såhär mycket snö har vi (:



Och här är mitt hus(mitt rum är i det översta fönstert).
(onödig information, men jag kan inte låta bli att tycka att huset ser lite mysigt ut med all snö!)



Förövrigt så åker jag och min bror Oscar till Stockholm under helgen och kommer inte hem förrän på Söndag kväll!
Hoppas på att kunna ta lite fina foton och få en skön semester från landsbyggden. Vi ska i alla fall träffa Mika och kanske även baka lite till 2:a advent! Men tills vi ses igen, Aurevoir!




Tisdag. Filosofi. Tröjor.





Så har jag köpt en ny tröja idag. Den är varm och skön. Och på rea.



Förövrigt har filosofikursen börjar nå sitt slut och jag kan inte känna något annat än sorg. Det finns inget skolämne som har gett mig så mycket(eller fått mig så deprimerad som när vi t.ex. gick igenom kvantfysikens mysterium, det var illa) som just de tisdagar och onsdagar då filosofilektionerna har ägt rum. Det känns trisst att få lov att återvända till de vanliga skolämnerna där man matas med fakta, meninglösa analyser och källkritik. Om filosofi B hade funnits på våran skola hade jag glatt lagt till det ämnet, men tyvärr så finns det ej. 


Idag diskuterade vi frågan med stort F, nämligen:

"Vad är meningen med livet?"


Jag och två till har bildat en liten filosofigrupp(då vi alltid sätter oss vid varandra och alltid lyckas skapa livliga diskussioner om diverse intressanta ämnen inom filosofi) och idag så blev det även denna lilla grupp som satte sig tillsammans.

Idéer bollades fram och tillbaka, och som vanligt kom man inte fram till något konkret svar. Läraren skämtade lite om huvudämnet och citerade ur Douglas Adams "Liftarens gudie till Galaxen" där meningen med livet är "42".

Efter flera lektioner extistensfilosofi så har jag bestämt mig för att läsa Sartres "Varat och Intet". Det får bli min lilla uppgift under jullovet.

"500 KILO SMÖR!?!?!"




Så har årets julkalender börjat och jag måste säga att det ser mycket lovande ut. Efter snart 5 år av bottennapp efter bottennapp så verkar SVT äntligen hittat ett bra koncept där två av Svergies underbaraste komiker spelar i huvudrollerna. Våra älskade "Anders och Måns".

Jag höll på att sätta téet i halsen förra veckan när mamma medelande mig denna nyhet. "ANDERS OCH MÅNS?...For real!?" tänkte jag. "Hon måste skämta".
Men när mamma berättade vad julkalenderns "main-story" var så visste jag direkt att detta var ett verk av "A&M" att detta kunde inte bli något annat än succée.
De postar fel önskelista, nämligen INKÖPSLISTAN.


Tillsammas tittade jag och syster på första avsittet idag, och hej o hå vad vi skrattade. Finaste ögonblicket var när Måns förnöjt konstaterar att Anders kommer få 500 kilo smör i julklapp. Jag flinar fortfarande när jag tänker på det. Hah.


Det enda jag kan klaga på än så länge är den sterila IKEA inredningen med de vita väggarna, färgglada kuddarna och de kurvigt formade möblerna. Men det är ju en fråga om smak, inte kvalité.



Förövrigt så gillar jag Anders blåa tröja med vita moln, detsamma gäller Sandras gula klänning.



Så imorgonbitti ska jag titta på andra delen av julkalendern och sedan springa till bussen!

:D